It's finally over...

Yes, julen är äntligen över. Jag är glad över det, för det var inte som vanligt. Visst, vi vaknade upp hos pappa, åt julfrukost och öppnade julklapparna. Men vi var inte hos farmor och åt jul lunch. Det var bara så konstigt, mon lillebror reagerade på det med. Min lillebror har adhd och har även otroligt svårt för förändringar, så det var inte bara för mig det var jobbigt och konstigt. 

Efter ett tag så fixade jag och min syster oss, drog och lämnade en julklapp hos en kompis. Sen till våran morfar för att säga god jul samt få varsin klapp. Sen hem till mamma, vi var där tidigare än vanligt så det var ett tag till Kalle anka började. Sen så började Kalle anka, jag kröp ner i soffan bredvid mamma. När klockan började närma sig fyra så satt jag i mina egna tankar om att strax så dyker mormor och moster upp. Men klockan blev efter fyra och varken mormor eller moster hade kommit. Det var då jag insåg att de inte skulle komma, det gjorde så ont i mig, jag fick ett tryck över bröstet och en stor klump i magen. Men som vanligt kan jag inte visa det, jag höll det för mig själv. För jag ville inte "förvärra" julen men en ångestattack... Men jag klarade mig igenom det, det blir lättare har jag hört..

Den bästa julklappen fick jag i torsdags, ligger hemma bakis och jävlig samt fortfarande går i pyjamasen så kommer min älskling in igenom dörren. Han skulle inte komma hem fören på fredag, blev så himla överraskad och glad! Äntligen fick jag skratta igen, pussas och kramas hur mycket jag ville. Allt det tunga försvann direkt han kom innanför dörren. Han får mig att må bra, han gör mig lycklig och han gör att jag känner mig älskad.