Känslan jag pratar om, är en känsla jag aldrig trodde jag någonsin skulle få känna igen. Kär och lycklig. Erkände senast igår för min vän att jag faktiskt var kär, att vara kär har alltid varit komplicerat för mig. Det har aldrig fungerat så bra för mig, förens nu. Jag är lycklig, han gör mig lycklig. Han får mig att skratta även om jag helst skulle vilja gråta. Hur underbart är det inte?! Jag lyser upp hela jag, får fjärilar i magen och det pirrar i hela kroppen när jag ser han. Jag är kär och jag är tillåten, trots alla motgångar att få känna såhär.
Jädrar anamma vad det känns bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar